Musik kommer med flera ton känslor.

Jag sitter på bussen på väg hem efter en lång dag i skolan. Utanför bussens fönster sveper träd förbi, som vid det här laget börjar kännas bekanta efter mina många resor till och från Falun. Jag tar fram min mp3 ur röran i min väska och låter den slumpa fram någon musik av de 1400 låtar som den innehåller.... och plötsligt stannar allt omkring mig.

Det är som magi hur man, som i en tidsmaskin, förflyttas tillbaka i tiden. Till det förflutna, till det som varit. Min kropp är där, känslan i mitt hjärta finns där, jag kan till och med känna dofter. Jag kan minnas detaljer som då var helt oväsentliga, jag kan minnas orden som sas.

Det kan göra så otroligt ont i hela kroppen, det kan det få mig att le, eller kanske till och med skratta.

Ibland vill jag bara få det att försvinna, det förstör bra musik. En låt som man tidigare har tyckt varit bra men kanske aldrig riktigt tänkt på får en helt annan betydelse, och plötsligt kan man inte lyssna på den utan att det gör ont i hjärtat.

Musiken kommer med så otroligt mycket känslor att den ibland kan ta över tid och rum.

Allt man kämpat för kan rivas till ruiner, och de sår man så länge försökt läka kan lätt rispas upp.

Det handlar om musikens magi.